Development of new Blood Banking Strategies for Processing and Storage of red Blood Cell Components

• Main Author: Larsson, Linda
• Format: Dissertation
• Language: English
• Published: ProQuest Dissertations & Theses 01.01.2022
• Subjects: Acids; Adenosine triphosphate; Anticoagulants; Blood & organ donations; Blood groups; Glucose; Health care management; Hospitals; Immune system; Immunology; Management; Medicine; Metabolism; Pathogens; Patient safety; Pediatrics; Pharmaceutical sciences; Plasma; Plastics; Polyvinyl chloride
• ISBN: 9798358406926

Röda blodkroppars huvudsakliga uppgift är att se till att kroppens övriga celler också kan göra sitt jobb. Detta sker genom att de röda blodkropparna dels levererar syre som de andra cellerna kan tillverka energi av och dels forslar bort överblivna slaggprodukter. När människor blöder och förlorar röda blodkroppar mår de dåligt och känner sig orkeslösa. Blöder de tillräckligt mycket eller länge överlever de inte ens. Därför är det viktigt att det finns tillräckligt med blod i sjukhusens lager, så att människor som blöder snabbt kan få hjälp.Blod kan inte tillverkas på konstgjord väg utan doneras av blodgivare. På Blodcentralen delar man upp blodet i beståndsdelar, vilka gemensamt kallas för blodkomponenter. De röda blodkropparna, som är den delen av blodet som i dagligt tal kallas för just ”blod”, får bo i en egen blodpåse av plast. I påsen finns det en lösning som innehåller lite olika godisbitar som de röda blodkropparna kan få energi av och som även gör att de inte klumpar ihop sig. Man skämmer helt enkelt bort dem så att de ska hålla sig så nöjda som möjligt under så långt tid som möjligt, trots att de förvaras i en obekväm plastpåse istället för i sin favoritmänniska. Man kan jämföra plastpåsen med löpbandet på gymmet. På löpbandet är allting frid och fröjd i början, men springer man för länge får man mjölksyra, särskilt om man kör för hårt. Får de röda blodkropparna tillräckligt mycket mjölksyra orkar de inte mer utan ger upp. Förr eller senare kommer de röda blodkropparna alltid att ge upp, men förhoppningsvis inte innan de hunnit komma in i den behövande patienten och hjälpt patienten att må bättre igen. Ju tröttare en röd blodkropp blir och ju mer mjölksyra den får, desto mer dramatiskt börjar den bete sig. Den hissar ”ät-upp-mig”-flaggor, slänger iväg en massa bitar av sitt eget skal och svettas ut olika saltämnen. Dessa ämnen och bitar, vilka alltså skvalpar runt fritt i blodpåsen, kan vara väldigt skadliga för den patient som blir mottagare av blodet. Om den röda blodkroppen inte kliver av löpbandet i tid (och det gör den inte, för den är envis som tusan och har ett pannben av järn) kommer den slutligen att spricka. Då tappar den helt sin förmåga att kunna hjälpa den sjuka patienten.Plastpåsarna som blodet förvaras i innehåller en så kallad mjukgörare som heter DEHP. Mjukgörare är viktiga för att plasten inte ska gå sönder när man till exempel separerar de röda blodkropparna från resten av blodgivarblodet eller skickar blodpåsarna mellan olika sjukhus. DEHP är de röda blodkropparnas favoritmjukgörare. Jämfört med andra mjukgörare har den nämligen en bonuseffekt: Den fungerar nämligen som ett tillskott som hjälper de röda blodkropparna att hålla sig från att spricka. DEHP har dock visat sig kunna skada könscellerna i manliga bebisråttor. Även om ingen skada har kunnat ses i människor under de 70 år DEHP har använts, har Europakommissionen nyligen tagit ett beslut om att användningen av DEHP ska förbjudas. Alltså måste en ny mjukgörare hittas, som fungerar lika bra som DEHP för både blodpåsens och de röda blodkropparnas kvalitet.